Super Bowl, vilken fest!

Natten tillbringades framför tv:n och megamatchen mellan Pittsburgh Steelers och Arizona Cardinals. Super Bowl XLIII blev en riktig dramatisk match som storfavoriterna Steelers till slut lyckades vinna. I vanliga fall brukar jag inte tycka att Amerikansk fotboll är något att se, men när det är Super Bowl då kan jag inte hejda mig. Förra årets skräll av New York Giants mot New England Patriots var otrolig och min förhoppning var att Cardinals i år skulle överraska på samma sätt.

Steelers var i en klass för sig under den första halvan av matchen, och när försvarsspelaren James Harrison i Steelers bröt en pass vid egen "touch down-linje" och sprang igenom hela planen för en ossanolik 100 yards-touch down, då kändes matchen avgjord. I det här läget hade Steelers ledningen med 17-7.

Upphämntningen som sedan Cardinals gjorde var grym. Samspelet mellan quarterbacken Kurt Warner och den spenstige Larry Fitzgerald vände matchen till underdogen, och jag tyckte mycket synd om Cardinals när Steelers tog sig samman och avgjorde med en touch down med 35 sekunder kvar av matchen. Med det efterföljande Field-Goalet, kunde segersiffrorna skrivas till 27-23 för Steelers

Glädjen visste inga gränser hos Steelers vid matchslutet. Det som såg så enkelt ut på pappret blev något helt annat i verkligheten. Cardinals ska ha all heder för att ha bjudit upp till kamp, men i ärlighetens namn så var segern till 100% rättvis.

Säga vad man vill om Amerikaner men ibland är det faktiskt häftigt att se hur stora arrangemang de kan göra. 100 miljoner framför tv:n, 75 000 på läktarna och Bruce Springsteen som pausunderhållning! Frågan är om det blir bättre än så?! Super Bowl, ja det blev en riktig rivstart på veckan för mig, och då kan jag förlåta mig själv för den uteblivna sömn jag har fått utstå inatt.

Nej, sova kan man göra någon annan gång, jag återkomer senare under dagen med måndagsspelen!